IKON av Yolanda Aurora Bohm Ramirez (2018). Förlag: Brombergs.

Jag har hellre ryggrad och ambitioner
än trygghet och traditioner

Nästan för två och ett halvt år sedan, uppträdde queer- och transaktivisten Yolanda Aurora Bohm Ramirez på Regnbågshelgen 2015 i Helsingfors under Regnbågshelgens kvällsfest. Hen gjorde ett mäktigt intryck på mig som en modig, högljudd aktivist med slagord jag minns ännu idag. Men hen gjorde ett lika stort intryck som artist. Kanske även mer som artist — det var första gången jag upplevde spoken word personligen. Därefter har Bohm Ramirez varit en röst som jag beundrat, och någon vars konst jag försökt följa med.

I år kom äntligen dagen då dessa vackra och fula och alltid viktiga orden fick bli ett manifest för alla också på papper. Bohm Ramirez utgav debutdiktsamlingen IKON i januari 2018. Enligt hen har IKON som avsikt att kombinera scenpoesi med bokpoesi, och kanske då även det spektakulära med det intima, det som ska skrikas med det som viskas. Boken börjar med en sorts prolog: en traditionell, kort dikt och ett längre “Manifest för Skrivande Skitungar”. Vi återkommer till detta manifest senare.

Förutom prologdelen (Del 0) och en epilogdel (Del 5) är boken indelad i fyra längre delar med olika teman, även om de inte går att behandla helt isär. Helt som vi som människor aldrig finns i bara ett kontext heller — i alla situationer är vi samtidigt vårt könsidentitet, och vår hudfärg, och vår socioekonomiska bakgrund och så vidare. Denna tanke förekommer ofta i Bohm Ramirez poesi.

Jag kommer från
alla magra marker vi flytt ifrån
alla brända jordar vi flytt över
alla bördiga länder vi flytt till

Första delen (Rotvält) behandlar rötter, kolonialism och att vara brun. Bohm Ramirez behandlar dessa teman ofta genom hens mamma, som flydde från Chile till Sverige. Bohm Ramirez beskriver hur hen känner både starka närvarandet av rötter och samtidigt, rotlöshet. Rotlöshet i ett land fylld med vita människor, Volvo-vovve-villor, erotiserande och exotifierande. Hen beskriver dessa känslor knivvasst som en människa som vet vad hen talar om. Det finns inte ett försök att vara för slipad eller fiffig, utan råa erfarenheten får tala för sig så länge som den vill. Det är något som Bohm Ramirez lyckats allra bäst med i det här verket.

Andra delen (Dysphoria.exe) behandlar kön, kropp och förändring. Bohm Ramirez talar om hur hen själv och andra ser hen — som transperson, som Transformer, som smink och lögn, som krigsmålning. Men hur än alla förhåller sig till hen, deklarerar hen klart och rätt att hens kropp är bara hens att rå över. Och liksom andra använder sin kropp som en kanvas, använder hen sin som ett marmorblock.

Min kropp
är ett marmorblock.

Jag skapar mig själv i min egen avbild.

Ge mig hammare och kniv
så ska jag hylla mig själv
genom att slå mig fri

Andra hälften av boken bygger vidare på dessa teman vid sidan av bl.a. kärlek, relationer, sjukdom och död. Skaffa boken själv för att dyka djupare — samtidigt stöder du en fantastisk poet och möjligheten att en dag få läsa ännu mer! Du borde dessutom absolut följa Yolanda Aurora Bohm Ramirez på Instagram @molotovcocktaildress eller följa hens Facebook-sida Yolanda Aurora Bohm Ramirez.

Jag vill till sist återkomma till skrivarmanifestet med 20 punkter i början av boken. Första kvällen jag bläddrade i IKON, när jag stötte på detta manifest, fylldes min kropp och själ av energi, av impuls, av motivation. Jag hade nästan aldrig varit så inspirerad att skriva dikter, skriva manifest, skriva vad som helst bara jag skriver! Bohm Ramirez fick mig känna att jag faktiskt kan skriva, att det jag skriver är viktigt, och att jag ska använda min röst.

Och så gjorde jag.

Mathias Uutela
för UNGPRIDE