Surprise! Det ordnas flera pride om året runt i landet! 1-7.8.2016 ordnades Pride i Lahtis, och lördagen 6.8. tog jag mig dit för att delta i paraden och med samma leka turist… Jag hade aldrig förut deltagit i någon annan pride än Helsinki Pride, så det var en annorlunda upplevelse att resa långt hemifrån och delta i ett betydligt mindre evenemang.

Måste medge att jag på tåget till Lahtis var nervös, och kanske lite rädd också. Kan föreställa mig att de som reser en längre väg för att delta i någon pride för första gången känner lite liksom jag då på tåget. Aldrig förut hade jag besökt staden, så jag var en aning orolig för hur det skulle gå. 

Men, det gick riktigt bra. Jag tappade inte bort mig en enda gång, mest tack vare vänner som känner staden. Och ingen reagerade negativt på paraden. Tvärtom. Minns speciellt bra hur de smått berusade, mest medelålders mänskorna på uteserveringarna vi passerade vinkade glatt åt oss när vi kom förbi.

Sin lilla extra krydda á la Lahtis var gatubyggen som pågick, så där slingrade paraden sig framåt som i en metafor för människorättsläget genom och förbi en massa byggarbeten. Human Rights: Under construction. 

Pride skapar en slags sammanhållning bland mänskor. Där spelar det ingen roll huruvida man känner varandra från förut eller hur gammal var och en är. Alla bara är. Där. Tillsammans.

I ungdomen är framtiden. Så konstaterade jag i paraden när vår brokiga hög unga marscherade i början av paraden och ropade och sjöng. Över hälften kände jag inte från förut, och alla var yngre än jag. Oh, vad jag kände mig gammal stundvis, trots att åldern verkligen inte hade någon betydelse. Samtidigt ger det mig hopp, att unga i allt yngre ålder vågar komma och vara sig själva.

Yngsta jag träffade där var 13 år gammal, de flesta 14-16 år, gissar jag. Själv vågade jag inte någonstans innan jag var 18. Inte ens chans att jag vid 16 skulle ha deltagit i pride. Vid 13 visste jag väl inte ens om något som pride eller HBTIQA utöver homoskämten i skolvärlden. “Fun” fact, första homofobiska grejen/ramsan minns jag att ha hört i dagis. DAGIS.  Där har ni något att tänka på.

Visst var det en helt annan värld att delta i en parad med några hundra deltagare, efter att ha upplevt storskaliga Helsingfors med 30 000. Det var nog skönt. Inte en enda gång behövde man oroa sig för att tappa bort någon i folkmassan. I parken efteråt fanns det till och med rum att andas och sprida ut sig.

Over and out,

-HB