Julhälsningar från Japan!

Hej allesammans, det var ett tag sedan sist! 

September 2016 lämnade den här ankungen den trygga ankdammen och åkte ut på äventyr. Det blev en lång färd från den bekanta miljön, ungefär så långt bort man bara kommer, till en ny, främmande och mycket olik, men på samma även lik värld. Att jag skulle åka på utbyte till Japan var inte någonting jag direkt hade planerat in från första början, så även om jag spenderade ett år med ansökningsprocessen och förberedelserna, överraskade jag mig själv med att göra ett så stort och plötsligt beslut om att totalt ändra om mitt liv. Jag har trots allt alltid sett mig själv som en mycket trygghetssökande person (även om jag måste medge att mina handlingar på senare tid börjar motstrida påståendet).

Trygghet är någonting de flesta av oss längtar efter. Trygghet att ha ett tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Trygghet att våga röra sig fritt utomhus och inte vara rädd då man går ensam hem en senare kväll. Trygghet att få öppet vara sig själv.

Kulturchocken mellan Finland och Japan var inte så stor för min del. Finländarna och japanerna har dels samma mentalitet och jag har varit bekant med japansk kultur sedan tidigare, så jag vande mig snabbt med livet här. Dock fanns det någonting som överraskade mig stort, nämligen mitt förhållande till- och hur jag skall närma mig HBTIQA+ frågor här.

Jag hamnade börja på nytt från noll. Ingen här kände igen mig eller min identitet. Det gällde att gå igenom komma ut processen till omvärlden en gång till.

Hur mycket skall jag dela med mig, till vem och när?

Japan är ett tryggt land, men Japan har inte kommit lika långt som Finland när det gäller HBTIQA+ frågor. Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag känner mig otrygg, eller ens obekväm, men jag har definitivt känt mig en gnutta ängslig vid flera tillfällen, då dröm partners eller relationer har kommit på tal. I Finland, mitt hemland, min ankdamm, vet jag var jag står och hur folk högst sannolikt kommer att bemöta mig, mina ord och mina handlingar vid olika tillfällen och situationer. Här har jag inte samma lyx, samma trygghet. Som utlänning lär japanerna inte bry sig värst mycket om hur man identifierar sig själv, men heteronormen är stark och det är tillräckligt för att dra ner på en. Jag trodde jag skulle vara beredd på det, men det har varit förvånansvärt mycket i mina tankar.

Så här till jul har jag börjat tänka mer på traditioner och vad man anser vara självklart. Jag har inte ätit en endaste en pepparkaka eller jultårta och smaken av glögg är ett minne blott. Självständighetsdagen spenderade jag med sju timmar av skola följt av två timmar av läxor. Då självständighetsbalen visades låg jag och sov för klockan var långt över midnatt i min nya hemstad. Åtminstone hade jag ett paket med fazers blå att fira med och en annan finländare att baka karelska piroger med, så gott det gick utan rågmjöl och en riktig ugn. Under Luciadagen hälsade jag på de båda finländska utbytes studerandena och fick inse hur svenskspråkig dagen är, då den ena bara stirrade på mig stumt och sa att hon aldrig brytt sig om dagen och den andra frågade mig vad det är för en dag (vilket jag antar och hoppas var ett skämt). Julafton kommer att bli konstigt. Åtminstone lider Japan inte brist på juldekorationer eller julmusik som har spelats sedan slutet av november.

Jag vill avsluta detta inlägg med att uppmana er att tänka på hur bekvämt det är med en bekant omgivning. Hur tacksamt det är med en. Tänk på hur det var då du först insåg din identitet och hur långt du kommit nu, hur lätt vardagen flyter på. Om du inte ännu känner dig trygg med din identitet, kan jag trösta dig med att det blir lättare längs med tiden. Både i en bekant stad och en ny. Jag har skapat ett nytt nätverk för mig här och även om jag inte upplever samma trygghet och gemenskap som jag gjort i Finland, har det varit spännande och lärorikt. Du vet, det klyschiga man får höra av alla utbytesstudenter, för det bygger faktiskt på sanning.

Ta och njut av juletiden och livet som du känner till det!

日本からハッピーホリデー

Ella