Jag kommer ut.
Det är dags för mig att komma ut med en sak.
Jag är en Antti Tuisku fan. Så där ja. Vilken lättnad att ha sagt det.

[Petoshow: Tuisku kommer ner och ut ur polisbilen… :D]
Under senaste året har Antti Tuisku stigit till en av de största, om inte den största stjärnan på finska pophimlen. Långt bakom är den tiden då flaskor slängdes mot scenen när han uppträdde. Hans musik spelas överallt. Det har blivit rumsrent att gilla hans musik.
Så säljer han slut Hartwall Arenan två gånger och ställer till en show i stil med vad de stora internationella stjärnorna gör. Stort och häftigt på alla sätt. Dessutom lanserades en klädkollektion… (Här får man in ganska många skämt med garderober och skåp…)
Nu är jag tjugo år gammal, och skäms inte längre. Borta är den tiden då jag inte ens hemma fick vara en fan av Antti Tuisku ifred.

[Publiken visade kärlek, tände ljushav två gånger :)]
Jag ville här i bloggen ta upp Antti Tuisku av den orsaken att det finns likheter i min historia som en fan och queer person. Långt innan jag var medveten om något i regnbågens färger var jag i skåpet med en annan sak, min musiksmak.

[Förr eller senare blir det ljusare för dig också.]
Man behöver inte vara HBTIQA för att vara i skåpet, och tiden i skåpet är lång för alla, oberoende av orsak. Jag hoppas att världen någon dag skulle vara en sådan plats där ingen behöver dölja något om sig själv pga. omvärldens åsikter och tankar.
Over and out (of the closet),
-HB