UNGPRIDE passade på att fråga relevanta frågor åt några kommunalvalskandidater.
Frågor vi tycker man borde prata mer om!

1. Vem är du? Presentera dig kort för våra läsare!

2. Hur jobbar ni med HBTIQA-frågor inom partiet?

3. Vad gör ni för att trygga regnbågspersoners säkerhet?

4. Vad anser du om Finlands translag?

5. Varför ska en HBTIQA-person rösta på dig?

Katarina Alanko, Gröna 

1. Jag heter Katarina, jag är 40 år gammal. Jag jobbar som skolpsykolog på högstadiet och gymnasiet så jag träffar väldigt många barn och unga varje dag.  Dessutom har jag jobbat som forskare i många år och ett av de teman jag jobbade med då var just regnbågsunga och hur de mår i Finland. Jag föreläser gärna om temat i olika sammanhang, så också i mitt  privatliv har jag valt att leva enligt värderingen om jämlikhet och vill främja det genom att jobba med att informera och skapa plats för regnbågsfolk.

2. Partiet lyfter fram vikten av att olika familjer och deras behov ska tillgodoses jämlikt i kommunen. Bl.a. inom hälsovården behöver personal och service vara jämlik och kunnig inom hbtiq frågor.
Personligen ser jag dessa frågor som en av de viktigaste målsättningarna som jag vill jobba för. I min hemkommun behöver hbtiq ärenden och behov bli synliga och bemötta, jag upplever att det finns god vilja men ibland brist på kunskap. Den bild jag har är att individer och familjer som identifierar sig som hbt och/eller icke- cis är en osynlig minoritet i min hemkommun. Jag vill jobba för att det inte ska vara så i framtiden.

3.     Det är en jätteviktig fråga. Generellt i samhället gäller det att trygga platser där barn och unga finns, men speciellt viktigt är det att se till att det finns trygga platser för regnbågsunga. I grannkommunerna finns ungdomsgrupper för regnbågsunga, och dylik verksamhet är ett bra sätt att skapa en trygg mötesplats. För vuxna och seniorer behöver man utveckla trygga platser.

På min arbetsplats i skolan talar vi mycket om att uppmärksamma kränkande språkbruk (”homottelu”)  och det är något vi behöver göra överallt i samhället, ta i då kränkande språkbruk förekommer. Framförallt är det andra, majoritetsfolket, som ska rycka in och försvara och förtydliga vad ord kan betyda eller varför någon kan bli kränkt av att de används som skällsord. Detsamma gäller för alla minoriteter och allt kränkande språkbruk.

Sedan tycker jag att alla människor, men framförallt professionella och offentliga personer har en skyldighet att känna till fakta och se till att bemöta alla minoriteter med respekt och inte tala kränkande om dem. Oavsett vad du kan ha för åsikt privat om en viss människogrupp.  Och att fakta ska genomsyra debatten och inte personliga åsikter och övertygelser , samt att människorättsfrågor ska prioriteras framom ekonomi osv.

4.    Jag tycker att den behöver förnyas och det skall vara en prioritet att göra det. Jag tycker att man ska ha självbestämmanderätt om sitt kön och så tycker jag att kravet på sterilitet kränker transpersoners människorätt. Detta kan vi inte ha kvar i Finland år 2017.

5.    För att jag är aktiv, engagerad och sakkunnig. Jag lever och jobbar för hbtiq-välmående och rättigheter  i min vardag redan och jag vill använda den kunskap jag har också inom politiken.

Simon Granroth, SFP 

1. Jag heter Simon Granroth, kandidatnummer 176 och studerar socialpsykologi med rättsvetenskap som biämne på Helsingfors Universitet. Jag är även fysioterapeut. Spelar gitarr, älskar vildmarksliv, tyngdlyftning, musik och böcker.

2. Jag talar främst för mig själv här eftersom jag inte annars är aktiv inom partiet. HBTIQA+ frågor handlar först och främst om mänskliga rättigheter och där statens förhållande till individen. Det borde vara en självklarhet att institutionell diskriminering pga. kön, sexualitet eller könsidentitet och sexuell identitet inte är ok. Dom här institutionella problemen är förhållandevis enkla att tackla eftersom de är tydliga och går att förändra via den legislativa processen. Den svåra frågan handlar om attityder. Det att vi växer upp i ett samhälle där vi socialiseras in i vissa normer och roller. Även angående sexualitet och kön. Inget fel på roller och normer i sig, de är ändå förutsättningar för att människor ska kunna fungera och leva tillsammans. Problemet uppstår då medveten och omedveten särbehandling sker. Som tur kommer attityderna att ändras med tiden, men endast om vi är villiga att varje dag arbeta för öppenhet och tolerans. Jag tror att utbildningen har en viktig roll här; främlingsfientlighet bottnar ofta i kunskapsbrist, i rädsla för det okända, och ju mer du vet desto mindre finns det att vara rädd för.

3. Regnbågspersoner ska skyddas av lagen och samhället på samma sätt som alla andra. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att regnbågspersoner i många sammanhang kan vara speciellt utsatta och då tycker jag att samhället måste kunna ta dom här behoven i beaktande. Här känns det ganska självklart att det är regnbågspersonerna själva som ska höras om vad det känner att de behöver för att känna sig säkra. Diskrimineringsfria zoner, rådgivning, medvetenhet och upplysning i skolorna och att bli tagen på allvar av myndigheterna är kanske exempel på saker som vi kan förbättra.

4. Translagen är hopplöst föråldrad. De två stora bristerna är kravet på att man är steril som nämns i TransL § 1 punkt 1 och kravet på att man inte får vara i ett äktenskap eller registrerat partnerskap som nämn i § 1 punkt 3. Steriliseringen finns det helt enkelt ingen grund för och kravet på att inte vara gift är bara pinsamt föråldrad och grundar sig på en heteronormativ förväntning som kommer från att lagen skulle överensstämma med den gamla Äktenskapslagen som inte längre är i kraft. Den medicinska utredningen har också kritiserats, men tanken är på sätt och vis helt bra, eftersom det ändå innebär en stor förändring för hen som vill korrigera sitt kön och då är det bra att veta precis vad hen ger sig in för. Här måste förstås läkarna och de andra som deltar i processen vara sakkunniga i HBTQ+ frågor så att hela processen känns trygg och bra.

5. Kanske du tycker som jag att vi ska jobba för ett öppet och tolerant samhälle där alla kan känna sig välkomna och viktiga oavsett könsidentitet eller sexualitet? Då kanske jag är kandidaten för dig 😉

Oscar Ohlis, SFP 

Dimitri Qvintus, SDP  

1.Jag är Dimitri Qvintus, snart 30 år gammal kommunikationskonsult från Helsingfors. Tidigare har jag varit specialmedarbetare för två ministrar och talesperson för partiordförande. Jag är kandiderar i kommunalvalet för Socialdemokraterna i Helsingfors. Jag vill att Helsingfors ska vara en öppen, tolerant och tvåspråkig nordisk metropol.

2.För SDP är HBTIQA-frågor väldigt viktiga. För oss är det solklart att alla människor är lika värda och det syns i politiken som vi vill föra. Vi vill att det är individer själv som definierar sin egen identitet – inte samhället.

3.Ju mer jämställd vårt samhället är desto tryggare har vi det. Helsingfors måste visa exempel och vara ledande huvudstad då det gäller minoriteternas rättigheter. Som stad måste vi sluta använda gamla definitioner om människor. Vi måste ge alla människor rätten att definiera själv vem dom är. Vi ska ha nolltolerans för trakasserier, hatprat och diskriminering.

4.Nuvarande lag som innebär tvångsterilation och tvingar människan att skilja sig är inte mänsklig. Vi måste uppdatera translagen till 2020-talet.

5.Jag har en god vän som äntligen fick gifta sig med kvinnan som hon älskar. Hon beskrev mig så här: “För Dimi är alla människor människor och lika värdefulla.” Jag vill att allt som jag gör som politiker bevisar att hon hade rätt med den beskrivningen.