5 coola queera skivor (och artister) att lyssna på!

I väntan på vårt Discord-skivråd skrev vi ihop en lista på fem skivor av olika mer eller mindre kända queera artister, som formar om musikvärlden just nu!

1. Serpentwithfeet – soil

Med en bakgrund i gospel, Serpentwithfeet gav ut sin debutskiva soil sommaren 2018, som leker med olika höga och låga röster och elektronisk produktion. Skivan är ett monument till queer kärlek med Serpent’s underbara röst i fokus.

Se videon för “bless ur heart” nedan, som är ett vackert exempel på skivans kraft. Det lönar sig också att kolla in EP:n blisters som gavs ut 2016.

2. SOPHIE – OIL OF EVERY PERSON’S UN-INSIDES

SOPHIE är ett geni när det kommer till att producera musik. Efter att ha gjort en karriär i att hjälpa andra artister utforska en futuristisk sound (se bl.a. EP:n Vroom Vroom av Charli XCX), kom hon själv ut med sin debutskiva år 2018.

Skivan är en färd från början till slut, som aldrig slutar att överraska. Den handlar om kön, utseende och materialism genom hårda industriella och elektroniska sounder. Under skivans lopp blir det brutala vackert, som allt har sin början i låten “It’s Okay to Cry”.

3. Adam Lambert – Velvet

Adam Lambert’s splitternya skiva Velvet är en glamorös throwback till disco, funk och soul. Lambert har visat sig var en väldigt flexibel artist under senaste årtiondet, efter att ha gjort allt från glittrig elektronisk pop till att turnera tillsammans med Queen.

Velvet fortsätter Lambert att visa sin talang utan att sluta ha kul. Se färggranna videon för “Superpower” nedan.

4. Kelela – Take Me Apart

Kelela är framtidens R&B-artist. Det att hon inte ännu blivit stor världsstjärna kan bero endast på att världen inte ännu är färdig för henne. Debutskivan Take Me Apart kom ut 2017, där hon uttrycker det intima och romantiska genom olika musikstilar som alla hittar sin hem i futuristisk R&B.

Se videon “LMK” som exempel.

5. Ryan Beatty – Dreaming of David

Dreaming of David kom ut tidigare i år och är Ryan Beattys andra studioalbum. Som titeln också syftar på, är skivan nästan som ett collage av olika sätt att försöka förstå och hantera det maskulina, ur ett queert perspektiv.

Beatty leker med massor av olika elektroniskt manipulerade röster, och det är relativt sällan den äkta rösten kommer fram, vilket gör att dessa stunder känns speciellt dyrbara och berörande. En av dessa vackra stunder är låten “Casino” som finns mot slutet av skivan: