Ungprides betydelse – en personlig berättelse

Nyligen frågades det ifall vi som varit med i Ungprides verksamhet vill bidra till en forskning som Helsingfors stad verkställer för att utreda betydelsen av deras ungdomsverksamheter för deltagarna och för att kunna utveckla arbetet. Så jag svarade på frågorna i enkäten och tänkte att det kunde vara roligt att dela berättelsen även på vår blogg! (Bilderna är som illustration för det här inlägget.)

 

Hur hittade du till ungdomsverksamheten och varför har du hängt med?

Min dåvarande partner hade varit med i Ungprides verksamhet i några år och frågade om jag ville hänga med på deras träffar. Jag tyckte det var roligt och det kändes som en trygg omgivning att få vara sig själv och umgås med andra queerpersoner på sitt modersmål. Under åren jag varit med har jag alltid känt mig välkommen och upplevt glädje, gemenskap och stöd i samband med verksamheten och de människor som dragit den och deltagit i den.

 

Hur länge har du varit med och på vilka sätt har du deltagit?

Jag började gå på träffarna hösten 2016, så kring 2,5 år. Jag har varit med aktivt, både på veckoträffar och evenemang, som deltagare och tillsammans med andra vertsun (vertaisnuori) även hjälp att dra program och planera verksamheten under ett år från och med våren 2018 tills nu. Dessutom har jag skapat innehåll till våra sociala mediakanaler och publicerat inlägg på Instagram för att marknadsföra vår verksamhet och dela bilder av våra träffar, evenemang och annan verksamhet.

Vi åtta gick med i den nya vertsuverksamheten våren 2018.

 

Vad är viktigt för dig i ungdomsverksamheten?

Det är viktigt att få bemötas som sitt hela jag, att ha en miljö där man vet att man helt säkert kan vara öppen om sin sexualitet och/eller sin könsidentitet som inte stämmer överens med samhällets normer, och då dessa inte i allmänhet kommer fram i andra sammanhang förblir man osynlig på dessa plan. Eller om de kommer fram riskerar man att bli bemött med osaklig eller otrevlig behandling. I Ungprides verksamhet har jag aldrig haft några sådana rädslor, tvärtom har det varit på alla sätt en fin omgivning för mig att lära känna andra hbtiqa-ungdomar, för oss att umgås och både lära oss om mer queerkultur samt skapa innehåll själva, som även folk utanför gruppen kan dra nytta av och exempelvis använda som informations- eller inspirationskälla om hbtiqa på svenska.

Vi var såklart med i Helsingfors prideparad 2018 med våra fina skyltar! (Jag gömmer mig i misstag bakom P:et)

 

Då jag först gick med i verksamheten hade den inte ett fast utrymme, men från och med sommaren/hösten 2017 fick vi det egna utrymmet vid Happi, som var resultatet av ungdomsinitiativet vi gjort tidigare. Happi Pride har varit viktigt för mig, att kunna känna sig trygg och ha ett ställe att dekorera och dela med andra regnbågsmänniskor har ökat på känslan av samhörighet och på mysfaktorn.

Innan vi fick utrymmet i Happi vistades vi främst på Luckan i Helsingfors centrum. Här firades det regnbågshelg med bl.a. visning av filmen Pihalla.

 

Det att verksamheten finns och drivs är det viktigaste för mig, trots att jag börjar vara utanför verksamhetens målgrupp åldersmässigt. Jag ser det ytterst viktigt att dylik verksamhet fortsätter på svenska eftersom det garanterat finns ungdomar som inte hittat sin plats på grund av sin identitet och kunde finna gemenskap, glädje och kunna tryggt utforska, diskutera om eller bara “vara sams” med sin queera sida i Ungprides verksamhet, samt uppleva gemenskap med andra unga samt vuxna queerpersoner likt jag fått göra.

Ett av evenemangen jag varit med och ordna är visningarna av Rocky Horror Picture Show – knasigt men kul!

 

Vilken nytta har du upplevt av verksamheten?

Jag har fått många vänner och bekanta via verksamheten, fått uttrycka mina färdigheter och intressen inom text och bild, upplevt rekreation i trygg och trevlig miljö och likasinnat sällskap via det mångsidiga programmet; pyssel, Eurovisionskvällar, filmkvällar, biobesök, diskussionskvällar, lägerevenemang, spelkvällar, Pride-program, utflykter samt mycket annat. Alla dessa upplevelser kan jag minnas med värme, och inte minst har ungdomsledarna Nicole, Tobias och Luna med flera bidragit till att jag alltid känt mig välkommen, hörd och som en betydelsefull medlem i verksamheten. Jag skulle inte ha de vänner jag har idag ifall denna verksamhet inte hade funnits, och jag skulle kanske inte vågat vara lika öppen om de delar i min identitet som hör till hbtiqa-spektret både inom och utanför verksamheten. Idag känner jag mig mycket säkrare i min identitet jämfört med innan jag gick med i Ungprides verksamhet.

Några ungpridare åkte med mig till Tallinn för Baltic Pride 2017! Det var häftigt.

 

Tusen tack till alla som hittills varit med i verksamheten och gjort den till vad den är! Jag har stormtrivats och ska hänga med på något hörn även i framtiden 🙂 Och jag önskar såväl nya som gamla ansikten välkomna till våra framtida träffar och program<3

-Vili

 

Ps. Om du vill bekanta dig med Ungprides verksamhet som deltagare (13-25 år) eller har frågor ur något annat perspektiv kan du kontakta gruppens ledare Nicole, nicole.stambej@hel.fi, tfn. 040 662 3913 eller på Facebook (Ungdomsarbetaren Nicole). Mera information här. Kolla också in andra inlägg på vår sida!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *