Hopplös flirt?

glitter6

Magen pirrar, man blir yr i huvudet- och där står hon, den mest perfekta och fulländade mänskliga varelsen på guds gröna jord.

Om man råkade vara en heterosexuell man, skulle man kanske gå fram till henne och fråga om veckoslutsplaner, men nu råkar man ju vara en pansexuell person av något flummig, men biologiskt kvinnlig, könstillhörighet, och senaste gången man använde den taktiken var hennes svar ”bio låter som en jättebra idé, jag har velat se den senaste James Bond- filmen jättelänge, vänta låt mig bara fråga Anna, Cessi och Johannes om de vill komma…”

Allvarligt talat, det finns ingenting så hopplöst som att försöka visa sitt intresse för en mänska när man inte vet om de är ens lite queera, om ens möjligheten att de skulle kunna bli attraherade av en existerar. Jag har prövat allt.

Jag har högljutt beundrat hennes utseende,

Jag har jämfört henne med den grekiska kärleksgudinnan (för jag är historienörd),

Jag har konstaterat att en skådespelerska som råkar likna henne är min drömkvinna,

Jag har slängt ur mig den urbota idiotiska kommentaren ”men du kan göra t.o.m. en trombon sexig” när hon erkände att hon tagit två lektioner i högstadiet innan hon insåg hur oattraktivt och tråkigt det instrumentet är,

Jag har föreslagit att hon ska dejta kvinnor i stället, när hon klagar på hur hopplösa män är.

Och vad jag än gör fattar hon inte galoppen…

(Men jag är säker på att alla andra lagt märke till min hopplösa förälskelse, och i hemlighet tittar på mig med sympati i ögonen.)

… och så en dag, helt ur det blå, apropå ingenting, bjuder hon ut mig på dejt. Världen är konstig. Tydligen måste hon ha snappat upp någonting?

Linnéa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *